Här sitter jag, och drar fingrarna över tangentbordet. Det känns så onödigt o löjligt att skriva om sig själv när det just har hänt något väldigt tragiskt. En flicka som tog beslutet att ta sitt liv. Hon gick på grannskolan. Hon var 16 år. Och detta hände igår.
När jag fick reda på det här, kände jag mig helt tom. Jag kände henne inte. Men det spelar ingen roll, för det är för hemskt för att inte känna något.
Mamma berättade att hon känner hennes föräldrar. De träffas nästan varje dag på jobbet. Men vad säger man till den avlidne flickans föräldrar? Vad kan man säga? Ingenting man säger kan få deras dotter tillbaka.

Det är nästan så man inte förstår att det är sant. Tydligen mådde hon inte så bra här på jorden. Det enda man får hoppas på är att hon har det bättre där uppe.
Rest in peace. Vila i frid.